AKTUELLT | Staffan Götestam

EASTER PARADE

1969, en institution för psykiskt långtidssjuka. Rick är 33 år, kan inte läsa eller skriva. Han är välklädd, har ett verbalt driv som liknar raseri. Han kan rabbla fakta som ur en uppslagsbok. Tom sitter i rullstol, är 37 år och är lätt spastisk. Det är långfredag. Männen delar rum med varsin säng, ett bord med två stolar och ett fönster i bakgrunden som är försett med galler…

I rollerna: Kim Sulocki, Ola Forssmed, Sanna Ekman, Nina Gunke, Hedvig Lagerkvist, Johan Rudebeck.

Manus/regi: Staffan Götestam

Scenografi/Kostym: Caroline Romare

Mask/Peruk: Helene Norberg

Dramaturg: Hedvig Lagerkvist

Ljudeffekter: Hasse Andersson/HA Ljud

Producent: Monika Götestam

Förlag: Teater och Musik

Spelades på Boulevardteatern hösten 2015.

KOMISKT DRAMA MED IMPONERANDE ENERGI

Staffan Götestams till att börja med komiska stycke om två inlåsta män blir allt mer allvarligt. Resultatet är långt mer än en enkel privatteaterfars, skriver Lars Ring.

Rick och Kim sitter på mentalsjukhus. Rick springer visserligen mest omkring helt maniskt eller fantiserar om sex – men Kim sitter verkligen, han är förlamad från midjan och neråt. Det är långfredag 1969. Radion talar om månlandningen som ska äga rum nästa månad. Rick och Kim klipper påskkycklingar till björkriset innan vårdaren tar saxen ifrån dem. Här råder självmordsrisk.

Scenkonsten innehåller väldigt många sorter, från rent drama till musiksatt fars. Staffan Götestam har nu skrivit något han kallar dramakomedi men som möjligen, om man ska vara noggrann, bör kallas komiskt drama. Stycket blir allt mer allvarligt och berättar om männen och vad som orsakat den inlåsta vistelsen. Resultatet är långt mer än en enkel privatteaterfars.

Det hela börjar dock lekfullt. Kim Sulocki gör Rick som slutat ta sina tabletter och därför är ovanligt klarsynt, men också mer och mer manisk. Ola Forssmed spelar Tom: mästerligt fysiskt leker han med begränsningar och uttrycksmedel. Efter paus dyker mammorna upp, Rakel som nu tvingas av Rick att berätta sanningen om vad som hänt honom. Därefter kommer en drömscen där också Tom får förklarat varför han är förlamad. Två oansvariga mödrar är dock ansvariga för att deras söner fått skador för livet…

Staffan Götestam är uppenbarligen inspirerad av en rad pjäser och filmer: en viss del Norén, en skvätt ”Gökboet”, en antydan Strindberg. Här irrar också en viss Jesus, det är ju påsk. Det roliga övergår till sorg, och oförmåga. Det blir en allt mer tung helg.

Kim Sulockis Rick är verkligen sympatiskt skitjobbig, men så är han ju på väg upp ur tablettdvalan. Ola Forssmed har total publikkontakt, oerhört skicklig. Nina Gunkes version av syster Ratched är ändå mild. Birgitte Söndergaard är en mamma som är besatt av borgerlig yta och därför ljuger sig bort från det mesta, också skulden för att sonen fått en hjärnskada.

Judy Garland på radio, drömmen om Napoleonbakelser – tidsstämningar. Det är lätt att känna respekt för det Götestam vill göra: kombinera underhållning med seriös problematik. Även om texten spretar åt olika håll, och skeendet rör sig på en förutsägbar yta, så är det ingen som håller igen, tvärtom. Energin imponerar. Slutet är öppet, men egentligen helt tragiskt. Trots allt det roliga.

– Lars Ring, SvD 28 okt

Recension, SVD

Happy ending

Året är 1962. Stefanie är transperson och driver en skönhetssalong i en hamnstad i Västernorrland. Kurt, som är gift med Eva har ett hemligt förhållande med Stefanie. Kurt och Eva är medlemmar i en frikyrkoförsamling som betraktar hbtq-personer som psykiskt sjuka. Om Kurts dubbelliv blev känt så skulle hans tillvaro förvandlas till en katastrof. En kväll besöker han Stefanie för att avsluta relationen…

I rollerna: Kim Sulocki, Ola Forssmed & Hedvig Lagerkvist

Manus/regi: Staffan Götestam

Scenografi/Kostym: Carolina Romare

Mask/Peruk: Helene Norberg

Dramaturg: Hedvig Lagerkvist

Ljudeffekter: Hasse Andersson/HA Ljud

Producent: Monika Götestam

Förlag: Teater och Musik

Ljus: Alexander Svensson & Anton Linder

Orkesterarrangemang: Anders Berglund

Stämningsmusik: Josefine Götestam

"Happy ending är en pjäs om roller, behov och längtan. Den ställer frågor"

- SvD

Årets viktigaste komedi
"… mycket stark ensemble med en strålande närvaro. Med enkla och effektfulla medel ger de en berättelse om utanförskap i en tid inte så långt ifrån vår egen" ... "Det var längesen jag blev så imponerad och engagerad i något nyskrivet"

- TeaterStockhokm.se

Happy Ending - Turné 2019

22-sep.    PREMIÄR     Södertälje
2-okt. Surahammar
7-okt. Motala
8-okt. Borlänge
9-okt.    Vara
22-okt. Eskilstuna
23-okt. Nyköping
6-nov. Övik
11-nov.    Märsta
12-nov. Kartrineholm
19-nov.    Ludvika
26-nov. Kristianstad
27-nov. Kristianstad

GREASE

I Grease träffar Danny sin Sandy i en innerlig sommarromans. Väl tillbaka i skolan visar det sig att Sandy är den nya tjejen i klassen. Danny slits mellan det tuffa killgänget T-birds och känslorna för Sandy. Sandy passar inte in i ramen för det coola tjejgänget Pink Ladies och är därför inte heller en passande flickvän till skolans populäraste kille. Kommer Sandy att bli accepterad i Pink Ladies? Kommer Danny våga visa sina känslor? Detta är frågor som alla som sett John Travolta och Olivia Newton Johns berömda steg, vet svaret på. Från film till teaterscen – Grease är en historia som kan upplevas om och om igen!

Musikalen Grease, den rockiga kärlekshistorien, får varje dansnerv att spritta i kroppen! När Grease sätts upp på Nöjesteatern åker brylkrämen, skinnjackorna och dansskorna på.

Premiär torsdagen den 3 oktober 2019.

För regin står Staffan Götestam.